Ni ska dö. Utrota mänskligheten för gott. Jag hatar er.

Man kan inte genom fysikaliska och genom utseende bedömningar avgöra vem som ser ut som en homo sapiens (människa). Men ni gör det ändå. Ni har delat upp olika arter efter deras egenskaper och utseende.

En människoart kan inte delas upp. En människoart förändras, det finns olika individer inom en människoart och därmed olika medfödda egenskaper.

Jag är en heojanist och ser mig inte som en människa. Jag känner snarare att min själ likt en fågel är inburad i en mänsklig kropp med mänskliga egenskaper. Men mitt sätt att tänka är helt annorlunda det mänskliga sättet att tänka. Jag mår inte bra av att leva här på jorden, för varje dag som går så känner jag en djup, smärtsam och obehaglig känsla som likt en frätande syra fräter sönder mitt hjärta.

Ni kan aldrig förstå mig. ALDRIG. Så är det bara. Det är helt omöjligt. Ni kan försöka i flera timmar, dagar och till och med år men ni kommer misslyckas. Detta är beviset till varför jag inte bör vara mänsklig i själen. Jag tänker på ett så annorlunda sätt, jag har en sådan konstig och obehaglig upplevelse av att ens existera att det vora omöjligt för mig att någonsin ens umgås med människor.

Det är som om min själ är lagrad med egenskaper från en annan värld. Dem egenskaper har nu fått anpassa sig till den mänskliga kropp jag är fängslad i. Men ju mer tiden går, ju mer min kropp utvecklas och ju mer medveten jag blir av min heojanistiska själ ju mer rädd och oroad känner jag mig.

Folk har sagt så fula saker till mig. Det har inte hänt en gång i grundskolan eller någon enstaka gång ute i centrum. Det händer varje dag, varenda gång jag stiger ut ur mitt hus. Folk tycker jag är ful, äcklig och allmänt motbjudande trots att dem inte ens känner mig. Dem är så ytliga och onda att man har lust att försvinna från denna värld.

Varje gång jag går ut så är det alltid någon som spottar framför mig på gatan, kallar mig ful eller stirrar på mig.

Folk i skolan har ibland sagt:
-åhh, titta, det är han, den där äckligt fula killen. Och sen gör dem ett (monster ljud) för att förstärka och visa att dem verkligen tycker jag är ett monster.

Under alla dessa år av trakasserier så har jag bara blivit allt tåligare och börjar faktiskt ignorera folk. Många människor hade blivit deprimerade eller tagit självmord. Men jag blir bara starkare och starkare. Det känns som om jag en dag kommer övervinna alla naturlagar och bestraffa alla människor.

Jag har tyvärr, eller lyckligtvis rättare sagt blivit asocial och allmänt folkskygg under det senaste året. Ni kan inte ana hur mycket jag hatar den ytliga människan. Jag brukar fantisera att jag med en kniv skär av en annan människas hals. Jag kan alltså genom fantaserier få bort alla aggregationer.

Men jag välsignar er ändå. Jag kan fortfarande kyssa en liten mänsklig pojke i pannan och säga, jag älskar dig du lilla stackare. Jag kan fortfarande krama om en handikapad och be Gud ge honom/henne all lycka i världen. Jag kan fortfarande förlåta en person som sagt hemska saker till mig, som sårat och skadat mig djupt. Jag kan nästan förlåta alla. Ni är trots allt människor och har en ond djävul att handskas med.