Onaturligt betende!

Jag har märkt en "onaturlig" egenskap som jag har, jag disskuterar väldigt ofta med mina äldre, kunniga lärare oftare och hellre än med mina jämnåriga klasskamrater.På rasterna brukar jag tex gå till biblioteket och ibland ta en disskution men en mycket begåvad bibliotekare angående olika historiska och kulturella händelser.

Under religionslektionerna (mitt favoritämne tackvare en otrolig lärare) så brukar jag efter lektionen men även under lektionerna ta mig utrymmet att ta en och annan disskution angående olika bibliska tolkningar utifrån ett vetenskapligt (som läraren säger) och religiösa synpunkter.

Ofta så hamnar jag i disskution med äldre människor, oftast över 50-års åldern. Jag känner oftast att disskutionerna är behagliga, intressanta och inspirerande. En sak jag märkt på sistonde, eller sedan 3 år sedan, är att jag oftast är mest road när jag umgås med intellektuella, kunniga människor som exempelvis mina lärare som är 50+. När jag umgås med mina klasskamrater eller andra personer i min ålder så känner jag oftast att de är på en helt annan nivå både när det gäller allmänbildning men också rent intresse-mässigt. När dem (mina klasskamrater) drar ett skämt så känns dom oftast för mig totalt meningslösa och iq-befriande.

Jag får en känsla av att jag dras ner till deras okunniga nivå. Det händer många gånger att det hettas upp en och annan disskution under historie-lektionerna där klassens elever försöker disskutera. Allt för ofta så får jag ett smått elakt flin i ansiktet och beundras av deras otroliga okunnighet. Oftast håller jag tyst, för om jag öppnar munnen och säger något så kommer de ändå inte begripa något.

Jag kan tilläga att jag har bytt linje från Natur till Samhälle. Eftersom jag hade höga betyg i natur så behövde jag inte gå om ett år i samhälle, utan jag har startat andra året precis som mina jämåriga klasskamrater. Dock måste jag läsa ReA, SHA, EnA osv parallelt med mina övriga obligatoriska ämenen.Varför är jag såhär? Jag vill kunna umgås med personer i min ålder, men det finns knappt några. De få jag umgås är oftast lika "smarta" som mina klasskamrater.