Blight mår inte bra. Kanske därför han är så hatisk?

Jag fick smärtstillande som är opiatklassat när jag varit inne för ett plastikkirurgiskt ingrepp. Det var det skönaste jag någonsin provat på. Mådde jättebra. Minns inte vad medicinen hette men det var något som omvandlades till morfin i kroppen och namnet var rätt välbekant, kände igen det. Tror det är rätt vanligt som smärtstillande på sjukhus i samband med operationer. Man får tabletter med det någon halvtimme-timme innan man sövs ned och sen får man med sig samma tabletter efter operationen, att ta under ett par dagar.Har varit konstant deprimerad och mått dåligt sen barnsben, eftersom jag har en klassisk narcissistisk psykopatpersonlighet med manodepressiva inslag, och har provat både antidepressivt och medicin mot beteendestörningar etc men det mesta har varit verkningslöst eller gjort mig stirrig och extremt paranoid. T.ex fick jag som 13-14-åring en medicin man ger till schizofrena och aggressiva, utagerande autister och under det år jag tog den kunde jag inte lyssna på suggestiv musik, inte se skräckfilmer, thrillers eller ens actionfilmer och jag fick även panikångestliknande paranoia och var mörkrädd mitt på dagen. Kunde knappt skilja på verklighet och fantasi och trodde att saker skulle hoppa ut ur teven och attackera mig. Hade ständig hjärtklappning.Morfintabletterna var bra i alla fall. Jag tog dem för att bli lugn, avslappnad och trött och för att jag mådde allmänt dåligt. Har aldrig mått bättre än när jag tog dessa tabletter.Sökte upp psykakuten i samband med en kraftigare depression nyligen och när jag sade att det enda jag provat som var bra var något med morfin i skrattade de och skrev ut något av sina "sofistikerade" antidepressiva preparat som "inte är beroendeframkallande", "först ger effekt efter någon månad" och "är menade som ett hjälpmedel man ska sluta med när man mår bättre" och absolut inte gör ett skit, så jag slängde tabletterna i soporna och brydde mig inte om att hålla kontakten med läkaren.Jag har ständiga spänningar i hela kroppen, händer, fötter, axlar etc och trots att jag knappt orkar nånting har jag nästan ont i kroppen. När jag får i mig någon opiat är det som om varenda knut i mitt andliga nervsystem löser upp sig. Man ligger bara och skrattar och kroppen och själen känns helt befriad från de där smärtsamma låsningarna. Man blir mjuk och behagligt varm.Tycker självklart man ska få ta något opiatmedel om man mår dåligt och bara vill ha en känsla av lugn och välbefinnande. Skulle aldrig ta sånt i partysyfte, utan bara för att må allmänt bra.Varför är läkarna så otroligt starkt emot det? Kan inte de som vill bryta ned sig och dö vid 30 av en hjärtattack i sömnen få göra det?`

KÄLLA: http://www.flashback.info/showthread.php?t=396604