Det underliga, men samtidigt det uppenbarliga

En man som hette Itirifi gick med ett par röda skor på stan.

Två andra män som såg honom, Adol och Heiros, skrattade åt Itirifi. De båda männen pekade på Itirifis röda skor och sade: - Vilka fula skor du har.

Itirifi gick hem och tog av sig sina skor, han kollade på skorna och försökte lista ut vad som var så "fult" med dem. I hopp om att inte bli utskrattad igen bytte han skor till vita istället och slängde sina röda.

Nästa dag när Itirifis gick ut på stan mötte han samma män igen, Adol och Heiros.

Den här gången skrattade varken Adol eller Heiros åt Itirifis nya skor. Istället hälsade de båda männen artigt.

Itirifi blev glad över att han inte blev illa behandlad.

För att lista ut varför de båda männen gått från att håna till att hälsa på Itirifi så valde han att besöka en Feliandoest som hette Ayromar och som var utbildad psykolog.

Itirifi:
-Herr Ayromar, är det möjligt att bli olika behandlad för att man bär olämplig eller udda klädsel?

Ayromar:
-Mycket är möjligt. I ditt fall, ja.

Itirifi:
-Men hur kommer det sig?

Ayromar:
-Den som ej följer den eviga kollektivistiska svansen har och kommer nog alltid ha problem att accepteras.

Itirifi:
- Vad menar du?

Ayromar:
- Låt oss säga att intolerans är något som är djupt rotat i människan,
låt oss säga att rädslan för något udda och ovanligt är djupt rotat i människan,
låt oss säga att människan enbart accepterar sådant som den själv accepterar och att allt som går emot människans egna individualistiska principer ses som något farligt eller dåligt.

Itirifi:
- Jag vill ha röda skor på mig, men om jag har det så kommer jag bli illa behandlad.

Ayromar:
- Om du verkligen är en vän av Gud, och Gud är en vän av dig vet du innerst inne att allt som egentligen betyder något är vad du själv vill och inte vad allmänheten vill. Gör det som du känner dig tryggast med, som du mår bra av, lev ditt liv och inte andras. Lev ett liv som godkänns av Gud och som är enligt Guds principer och regler.

Itirifi:
- Men livet är svårt om man är utanför. Om jag inte bryr mig om vad andra tycker och blir utstött då kommer jag få leva ett ensamt, tråkigt och dystert liv.

Ayromar:
- Det är möjligt. Men Gud älskar starka människor som går sin egen väg och som vågar gå emot människans vanligtvis onda betende. Du borde välja ensamheten före människans intoleranta betende. Förresten, du säger ensamhet. Jag sägar att ensamhet aldrig existerar för en troende. En troende har alltid Gud vid sin närvaro. En troende känner alltid Guds närvaro och blir således en mycket bättre människa.