Att svensken inte hälsar är inget fenomen som är typiskt svenskt, jag tycker snarare det är ett typiskt nordiskt beteende. Många svenskar har problem med att prata, disskutera och hälsa på människor och se det roliga, härliga och positiva i det. Snarare tycker dem att det är jobbigt och onödigt.
Jag känner många svenskar som oftast undviker stora folkmassor, är rädda för att synas och få uppmärksamhet, klär sig därför oftast i gråa, svarta eller andra dystra färger för att inte sticka ut. Det verkar nästan som svenskar i största allmänhet har ett socialt IQ på <50, nästan som att ni är utvecklingsstörda när det gäller social kompetens. Däremot känner jag många svenskar som är sociala och utåtriktade, men dessa är oftast blandade med sydeuropeiskt blod eller annat icke-nordiskt blod.
Jag tror Janne Eriksson vet vad jag pratar om, han som går i dystra "jag vill inte synas"-kläder, han som tar tre trappsteg åt taget och som räknar varje steg han tar för att inte tappa fokus när han går (går stelt och robotaktigt).
fredag 7 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar